Ord Mellan Marx och Mises

Någon sa

Låt oss riva ner
allt och börja om
från en fräsch och
nystruken startpunkt

En gång för alla ta oss
tillbaka till forna dagars
villkor, låt oss förinta minnet
av tyranniska konungar och
sluga rövarbaroner - sådana
som i girighetens tecken
med glädje går över lik
och brända hem för
att ta vad de vill ha

Låt oss bit för bit rasera
kapitalismens våldsamma
strukturer, ge till de som
inget har och alltför länge
hindrats från att äga det
som rätteligen tillhör dem

Låt oss hylla rättvisan
slå mot dem som alltför
länge tillåtits härska och
härja, de vars egendomar
stinker utav blod och
våld, låt oss beslagta
det som ändå inte
tillhör dem för
att sedan se

en ny gemensam värld
stiga upp från gyttjan

Någon annan sa

Ja, låt oss börja om från
en allra första början
stryk för en stund allt vad

historien berättar om sabelhugg
och krutrök, om maktmissbruk
och djupa oförrätter för att
istället se vad människan
är i sin egen rätt, hur hon
fungerar utanför textböcker
och akademiska salar, ja
vad som finns när endast
naturens lagar talar

Det vi ser är en ordning
som söker sin egen harmoni
som inte frågar efter våld
eller kontroll, där din nästas
glädje kan vara din egen vinst
och där den enes framgång
inte hotar den andres välfärd
utan förmår vara alla till
gagn och glädje

Det vi ser är inte en värld

som av nödvändighet behöver
vara fastnaglad i exakta grundvalar
utan istället en ständigt myllrande
marknad som med lätthet kan
förändra spelplanen när
det så behövs

Det behövs ingen centralplan
det behövs inga datorer för att
räkna ut hur allas samlade lycka
kan tänkas se ut, nej våga ge till
dem som har en vilja och en dröm
och du ska få se hur allas bröd och
fiskar växer, hur fler kan äta trots
att inget särskilt egentligen har hänt

förutom det

att friheten
har fått lov
att flyga fritt

Visst är det så att orättvisor
existerar, våldet finns i sanning
bakom närmsta krök också här
och nu, men ingenting förbättras
av att dela upp brädet i svart
eller vitt, onda, goda, ägare
eller hunsade slavar i ett fåfängt
försök att vrida klockan tillbaka
och återgälda de som för länge
sedan dött, förändringen bor
inte i drömmen om en annan
värld där människan fås en
alternativ struktur, ett nytt
sätt att fungera på, nej
-
den som väntar på att
det omöjliga ska inträffa
riskerar att få vänta
väldigt länge

Människan kan inte sorteras in
i fyrkanter och former, nej
hon har en tendens att ständigt
bryta gränser och korsa nya horisonter
även de som i hemlighet längtar efter
bärplockning och hönsskötsel kan
ha glädje av en värld där inte allt ägs
av alla, där inte behoven tvunget
mäts i millimeterform efter
ens tolkade förmåga
-

problemet du ser finns inte i dem
som agerar med egna ägor och talenter
utan i dem som lever för att hindra
och förgöra, hos dem som håller i kopplen
och nycklarna till buren, det är inte
andras frihet som är farlig, det är inte
kapitalismen som är din fiende
utan alltid de som väljer vapnen
över det öppna handslaget   

Som väljer tvånget över glädjen
kontrollen över kreativiteten
fyrkanten över den öppna
horisonten

ja, hos de som väljer
staten över anarkin